Ibland bryts orden mitt itu. Av kärleken till den man älskar, 
av ljuden man vill få fram men inte kan.

Men sorgligast utav allt är när orden blir betydelselösa, stoft, aska - död. 

Det jag älskar mest av allt, när jag skriver ord på denna sida är att jag vågar visa vem jag är på ett annat sätt. 
Jag älskar känslan av att detta är ett vitt papper som bara ber om att få bli vidrört utav bokstäver. 
Jag skänker färg till dig kära papper. 
Och jag önskar innerligt från hjärtat att jag ej behöver svärta ner dig med ångest. 
Men jag är en sådan person, en ångestfylld sate på grund av diverse tråkigheter i det förflutna. 
Jag tampas med ångest mestadels hela dagarna, men jag vill inte tillåta ångesten att ta plats här. 
I allafall inte just nu.

Mitt sovrum skulle vara magiskt och inbjudande.

köket skulle vara varmt och enkelt.

Et bibliotek skulle vara ett stort plus.

Och jag skulle givetvis ha ett inglasat uterum där jag kunde sitta och vifta med tårna i tid och otid.

jag skulle ha en tatuerad vacker man att dela allt detta med..

jag kan känna hans ord mot min nacke.

Låt mig, låt mig.


hans armar var varma, kroppen mjuk , brun och påminde mig om sammet.
jag andades in hans doft och kände hur värmen vandrade längs våra fingertoppar.
om jag bara fick ha dig, för evigt.
för evigt.



mitt flickhjärta har trasats sönder utav meningen: " jag kan inte".

jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -

jag hoppas bara att vi tänker på samma sak.
dina tårar glömmer jag aldrig.

när juni månad kommer tar jag av mig mina skor. för det enda jag vill känna är gräset mellan mina tår.
att det regnar eller blåser gör ingenting.
för jag fryser inte.
sommaren värmer under huden.



jag älskar hur sommaren målar trötta själar, hur vinden tvättar bort den inre grågeggia ångesten som suttit kvar över vintern.


det finns många som får bistra miner när det ibland regnar, men jag trivs verkligen, även då.
att stå i en skog där det luktar fuktig mossa medan regnet smeker mitt ansikte gör mig lyckligare än någonsin.

och bättre kan det även bli när man kommer hem. invirad i en filt kan man sedan sitta och titta ut genom fönstret, eller bara blunda och lyssna till regnet.


det spelar ingen roll hur somrarna ser ut, för allt är vackert med den. allt.

jag kan spendera timmar på att betrakta främlingar på avstånd.
ögonen vilar på deras kläder, hår som virvlar förbi och det bästa som finns är att se ansiktsuttryck.
jag gör små filmer i huvudet som jag spelar upp och fantiserar om vart de är på väg, vad de har varit med om och vad som händer med dessa människor.

jag vet inte om jag är ensam om dessa tankar, men det är ett fint sätt att fördriva tiden om man kanske väntar på en buss som är för sen eller så.



jag har lagt märke till att jag har flera prenumeranter.
något som jag tycker är väldigt roligt och det gör mig smickrad och glad.

något som skulle göra mig gladare är om ni kanske gjorde ett avtryck om vilka ni är.
vart ni bor, hur gamla ni är, och kanske hur ni spenderar era dagar?
det skulle vara jättemysigt att få veta.

han sträckte sig efter hennes hand där på perrongen där de stod.
"jag vill inte att du lämnar mig här", sade han med ömklig röst, medan han försiktigt blickade in i hennes ögon.
själarna möttes i en märklig dans, en dans skapad av ett avsked.
"jag vill egentligen inte åka, men vi båda vet att jag måste", var hennes svar.
den unga mannen började gråta och jag glömmer aldrig hur hans kroppsvärme svalnade och hur hans besvikelse bildade en skepnad utanpå hans ansikte.
jag kunde även se hur den unga kvinnans steg mot tåget gick tyngre och tyngre ju närmare och närmare tåget hon kom.

men det kunde inte hjälpas, för som flickan sade så var hon ju tydligen tvungen att åka, varthän det nu var.

jag noterade hur mannens tårar föll ner på asfalten där han stod och brände hål ner till helvetet.
helvetet som hans hjärta skulle befinna sig i när flickans tåg gick mot sitt mål.

kärlek kan vara helt underbar,
men samtidigt bland det jävligaste som finns.

det är oftast de tårar du gråter.
oavsett om det är lyckotårar eller tårar som kommer från den sargade själen man har inombords.

känslor av värme omsluter min kropp. jag fullkomligt älskar den där känslan utav solstrålarna som lägger sig på  huden och smeker mig lugn.
bäckens porlande masserar öronen och jag kan ta djupa andetag utan att någon rädsla når mig.
när tårna nuddar vattenytan är det till en början oerhört kallt,
men jag glömmer bort det så fort när jag suger i mig utav atmosfären.
atmosfär är för övrigt ett väldigt vackert ord. ett ord som mer än gärna somnar på tungan och suddar bort det där man kallar för verklighet.

jag sitter i ett hav utav blåbär och kan få med mig flera,flera stycken om jag bara sträcker ut handen lite.

får jag höra fåglar som flyger runtomkring mig medan jag håller min käresta i handen så lever jag gärna i en evighet.
detta ögonblick får bli mitt batteri ett tag framöver.
livet är tungt men det finns sötma och trygghet som skänker styrka och energi om man bara ser sig om en aning.