22 mars
jag tänker att om jag blundar tillräckligt länge så kommer din gestalt att uppenbara sig framför mig.
jag försöker minnas din doft och hur dina tänder såg ut.
men jag minns inte.
tiden tog dig ifrån mig.
fast värmen från dig, lämnar mig aldrig.
jag försöker minnas din doft och hur dina tänder såg ut.
men jag minns inte.
tiden tog dig ifrån mig.
fast värmen från dig, lämnar mig aldrig.
Kommentarer
Postat av: Ronja
Rätt så konstigt det där. Man vet att man inte är ensam om de tankarna men ändå så känner man sig som världens mest kaotiska människa.
Du skriver fantastiskt, sluta aldrig med det du gör!
Trackback