hans varma lugna andetag. huden, blicken, allt som var han, minns jag i detalj.

om jag kunde skulle jag se in i hans varma ögon om och om igen.

hans hud vandrade genom mina fingertoppar.

vi flöt samman och blev ett.

jag stirrar på telefonen och funderar på att ringa honom.

mest för att få höra hans varma härliga röst.

men samtidigt vet jag,

att jag går sönder inombords om jag gör det.

kanske säger han : "ring mig inte mer" . . . och det är väl mest det som jag är rädd för.

bräckligheten kliar och sticks i hjärtetrakten.

jag älskar dig så otroligt mycket på alla sätt och vis, och mitt inre skälver utav tanken.

älska mig igen. älska... mig.