Ibland bryts orden mitt itu. Av kärleken till den man älskar, 
av ljuden man vill få fram men inte kan.

Men sorgligast utav allt är när orden blir betydelselösa, stoft, aska - död. 

Det jag älskar mest av allt, när jag skriver ord på denna sida är att jag vågar visa vem jag är på ett annat sätt. 
Jag älskar känslan av att detta är ett vitt papper som bara ber om att få bli vidrört utav bokstäver. 
Jag skänker färg till dig kära papper. 
Och jag önskar innerligt från hjärtat att jag ej behöver svärta ner dig med ångest. 
Men jag är en sådan person, en ångestfylld sate på grund av diverse tråkigheter i det förflutna. 
Jag tampas med ångest mestadels hela dagarna, men jag vill inte tillåta ångesten att ta plats här. 
I allafall inte just nu.