Ibland bryts orden mitt itu. Av kärleken till den man älskar, 
av ljuden man vill få fram men inte kan.

Men sorgligast utav allt är när orden blir betydelselösa, stoft, aska - död. 

Det jag älskar mest av allt, när jag skriver ord på denna sida är att jag vågar visa vem jag är på ett annat sätt. 
Jag älskar känslan av att detta är ett vitt papper som bara ber om att få bli vidrört utav bokstäver. 
Jag skänker färg till dig kära papper. 
Och jag önskar innerligt från hjärtat att jag ej behöver svärta ner dig med ångest. 
Men jag är en sådan person, en ångestfylld sate på grund av diverse tråkigheter i det förflutna. 
Jag tampas med ångest mestadels hela dagarna, men jag vill inte tillåta ångesten att ta plats här. 
I allafall inte just nu.

Mitt sovrum skulle vara magiskt och inbjudande.

köket skulle vara varmt och enkelt.

Et bibliotek skulle vara ett stort plus.

Och jag skulle givetvis ha ett inglasat uterum där jag kunde sitta och vifta med tårna i tid och otid.

jag skulle ha en tatuerad vacker man att dela allt detta med..

jag kan känna hans ord mot min nacke.

Låt mig, låt mig.


hans armar var varma, kroppen mjuk , brun och påminde mig om sammet.
jag andades in hans doft och kände hur värmen vandrade längs våra fingertoppar.
om jag bara fick ha dig, för evigt.
för evigt.



mitt flickhjärta har trasats sönder utav meningen: " jag kan inte".

jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig - jag vet att du tänker på mig -

jag hoppas bara att vi tänker på samma sak.
dina tårar glömmer jag aldrig.

han sträckte sig efter hennes hand där på perrongen där de stod.
"jag vill inte att du lämnar mig här", sade han med ömklig röst, medan han försiktigt blickade in i hennes ögon.
själarna möttes i en märklig dans, en dans skapad av ett avsked.
"jag vill egentligen inte åka, men vi båda vet att jag måste", var hennes svar.
den unga mannen började gråta och jag glömmer aldrig hur hans kroppsvärme svalnade och hur hans besvikelse bildade en skepnad utanpå hans ansikte.
jag kunde även se hur den unga kvinnans steg mot tåget gick tyngre och tyngre ju närmare och närmare tåget hon kom.

men det kunde inte hjälpas, för som flickan sade så var hon ju tydligen tvungen att åka, varthän det nu var.

jag noterade hur mannens tårar föll ner på asfalten där han stod och brände hål ner till helvetet.
helvetet som hans hjärta skulle befinna sig i när flickans tåg gick mot sitt mål.

kärlek kan vara helt underbar,
men samtidigt bland det jävligaste som finns.

det är oftast de tårar du gråter.
oavsett om det är lyckotårar eller tårar som kommer från den sargade själen man har inombords.

känslor av värme omsluter min kropp. jag fullkomligt älskar den där känslan utav solstrålarna som lägger sig på  huden och smeker mig lugn.
bäckens porlande masserar öronen och jag kan ta djupa andetag utan att någon rädsla når mig.
när tårna nuddar vattenytan är det till en början oerhört kallt,
men jag glömmer bort det så fort när jag suger i mig utav atmosfären.
atmosfär är för övrigt ett väldigt vackert ord. ett ord som mer än gärna somnar på tungan och suddar bort det där man kallar för verklighet.

jag sitter i ett hav utav blåbär och kan få med mig flera,flera stycken om jag bara sträcker ut handen lite.

får jag höra fåglar som flyger runtomkring mig medan jag håller min käresta i handen så lever jag gärna i en evighet.
detta ögonblick får bli mitt batteri ett tag framöver.
livet är tungt men det finns sötma och trygghet som skänker styrka och energi om man bara ser sig om en aning.

allt det här sockersöta, med stjärnor, glitter, blommor och drömmar är så långt ifrån verkligheten man kan vara.
iallafall för min egen del.
men jag gillar att vara här i detta rum, i denna lilla oas utav välbehag och ludd.
ibland behöver man gömma sig för sådant som gör ont. och det kan jag göra här.

ibland föredrar jag att skriva om sådant jag inte har, bara för att själen ska få känna den där sötman utav trygghet.


vad skriver du om i din blogg?

jag minns hur du sneglade på mig under din keps.
ögonen tindrade som kristaller, och dina andetag avslöjade en nervositet.
mina händer var varma och små svettdroppar bildade små mönster,
de talade om att någonting fantastiskt snart skulle hända.
vi drack te och pratade om saker som man gör när man bara vet vad den andra personen heter i förnamn.

jag gillade dina tänder för på något märkligt vis avslöjade de att du var en ärlig människa,
och dina hallonröda, välformade läppar såg ut att smaka ljuvligt.

mitt hjärta var ditt redan då.
redan då när fantasier flödade och små tafatta ord bildade meningar, och vi inte visste mer än varandras förnamn.

nu vet jag allt.
hur du dricker ditt kaffe, hur du andas tungt på morgonen och suckar när klockan ringer.
hur din kropp ser ut när du duschar och hur dina ögon strålar när någonting gör dig lycklig.
jag vet hur din värme känns,
hur dina armar kring min kropp känns.
jag vet varje litet skrymsle som du bär inom dig.
och jag älskar varje liten del av det.

Det må vara vinterkallt och kyla i detta land.
Men när solens strålar smeker ditt ansikte, ska jag hålla din hand.
Jag ska smeka bort dina tårar och tillsammans ska vi övervinna alla de rädslor som stör överallt. Och ingenstans.
Du och jag älskade.
Vi ska skratta tills vi gråter, och värma varandra när kvällens kyliga vindar drar in över oss.
Jag tänker älska dig tills mina andetag tar slut.

 

Jag ska älska dig, alltid..

 

 

 

 

 

 

idag drömmer jag om smultronkyssar,  tår i gräset, svalor, gröna löv och blomsterängar.

det där fina med sommaren som gör att man blir varm i bröstet, och solens strålar som gör vackra mönster.

jag ska dansa i vackra klänningar barfota, och leva i nuet.

i det som är just då.

 

 

 

 

 

 

 

En dag ska vi alla dö,
"av jord är du kommen" - och så vidare.
Det finns människor som inte vill ta flera andetag,
det finns människor som är så fulla utav sjukdomsmonster att de ej ser någon mening.
Sedan finns jag, en utav dem som ser på när detta händer.
Jag vet inte hur jag ska tänka, känna eller agera.

Men jag försöker fokusera på det där ljuvliga med livet,
försöker vända alla tragedier, all misär och alla obesvarade frågor till någonting annat.


Jag vill inte att någon jag älskar ska dö, men ibland måste man fråga sig själv varför hon inte är värdig att dö.
Hur länge hade jag tänkt att cancern ska få äta hennes inre?

Likt sandkorn som klibbat fast under huden, så nära vill jag vara alla mina älskade anhöriga.
Jag vill vara en del utav allas andetag och torka de tårar som rinner längs deras kinder i nattens mörker.

Att älska någon är svårt,
allrahelst när döden ser på.